Oh Runaway Searching for what's inspiring in life

Coldplay

 Nu sitter jag i min säng med datorn i knät och jag har sett coldplay. Jag kan inte förstå det, det går bara inte att få in i huvudet för det är så otroligt megastort. Det går inte att beskriva med ord, jag försöker komma på vad jag ska skriva för att förklara hur underbart det var men det ända jag får fram i huvudet är känlsan av att stå i en folkmassa på trettiotusen människor och sträcka upp armarna i luften och det flyger tusen konfettis överallt så långt jag kan se och det pirrar i magen och kroppen pulserar och själva livet försvinner för ett tag fast man aldrig känt sig så levande. Man tänker inte under konserter, man är närvarande till hundra procent och det är det som är så otroligt skönt. Att bara få glömma vem man är och försvinna in i musiken och ljusen.
 
Det gjorde lite i ont i hjärtat att man inte fick ha med sig systemkameror in. Allt var extremt vackert och jag skulle gjort typ vad som helst för att få fotat det. Å andra sidan är det bra att jag inte fotade för att då fokuserar man inte så mycket på att bli hög på musiken. Min mobil är tyvärr inge vidare alternativ att fota med eftersom att det tar cirkus tre minuter att ta en bild. böööh.
 
Det går inte att säga vilken låt som var bäst men jag skulle nog vilja säga att Mylo Xyloto/hurts like heaven, Lovers in japan, Fix you och Charlie Brown stack ut.
 
 
När det var slut la sig j2 på marken och gjorde konfettiänglar och sög in all magi som släppts lös.
 
 

Coldplay

I morgon ska jag se Coldplay, jag kan inte riktigt förstå det. Augusti har varit bästa månaden hittills. Tänk all fantastisk musik jag sett live; Kent, Florence + the Machine, Bon Iver, The Black Keys, Oberhofer, I Break Horses, Miike Snow, Ben Howard, First Aid Kit, Jonathan Richman och mer. Jag var ju den där som låg på golvet och inte gjorde något och nu gör jag spännande saker och sjunger skrattar ler hoppar lever. Hela sommaren har bara rusat förbi och det har varit underbart ungefär varje sekund (förutom den då min mamma drog in min månadspeng för att jag cyklade utan cykelhjälm, eller när jag tappade min mobil i badet, när jag trillade i trappan och vrickade foten brutalt, eller när jag tappade min kamera på semestern och pajade hela mitt objektiv).
 
Just nu har jag 1000 volt av extas i kroppen och vill bara snurra runt och kramas och skrikas för att jag ska få se mitt favoritband om några timmar.

(Nästa gång jag skriver har jag hört Charlie Brown live, wiiiiie)
 
 
 

God kväll

 
kväll har jag fotat denna läckerbit. Riktigt fint! Längtar efter att få visa mer :)
 
 

Tankar i natt

Tänk vad fint det är att det finns ett universum och att vi får bo här. Att våran existens är en slump i en slump i en slump av oändligt många slumpar. Tänk att få bli till stoft och spridas över himlavalvet.
 
Tänk att få ligga brevid någon på en grusväg och kolla på en oändlig himmel beströdd med tusentals gnistrande ljusprickar och kanske se sitt första stjärnfall och inte bry sig om något.
 
Tänk att få hålla hand med någon och skratta och lyssna på musik och gå mitt i en väg och vara tonåring och det är mitt i natten.
 
Tänk att få äta vaniljyoghurt och suga extra länge på skeden i en soffa man delar med en person man tycker väldigt mycket om och se på tv men inte riktigt bry sig om vad som är på för det enda man bryr sig om är personens närvaro.
 
Tänk att bara falla rakt ner i vit mjuk snö och kring en faller tjocka flingor och ens kinder är röda och det svider lite mot mjuk hud och allt är bara så underbart för att man är kär.
 
Tänk att snurra runt på skolgården och för varje varv försvinner man mer och mer och alla andra är suddiga och tråkiga och man snurrar mer mer mer tills man inte kan stå upp men det är ju så härligt för man hamnar i en annan verklighet där man bara kan fokusera på musiken i hörlurarna.
 
Tänk att få sitta i matsalen och tjuvkolla på killen man är kär i och så ser man att han ser upp,
 
och du ler
 
och han ler.
 
 

En isig vind över vattnet bär ett eko från dom dödas värld

 
Det slutar aldrig regna här och Kents låtar slutar aldrig spelas på min iphone. Jag gick runt i skogen en dag vid kvällskvisten och tänkte på allt som snurrar kring mitt huvud och med blåbärsfläckiga händer plockade jag det enda hallon jag sett denna sommar. Jag gick ner till en hästhage och dimman låg lågt över gräset. Det var väldigt vackert, jag var väldigt lugn. Jag vill väldigt gärna flytta hemifrån så jag kan laga tacos mitt i natten när natthungern slår till och bo tillsammans med en/flera trevliga människor.

Ljus

Om du ska läsa texten så ska du sätta på Gamla Ullevi med Kent först.
 
 
Nattankar
 
(dem är som fyverkerier ibland)
 
Vrid upp musiken högt så det dunkar i öronen och sen kroppen och så flyger det små gnistor kring den där klumpen i bröstet som gör så ont ibland men nu kan den bara känna eufori. Jag vill snurra runt runt runt så att jag hamnar i en omloppsbana jag inte kan ta mig ur sen vill jag falla ner på golvet och andas. Jag vill kyssa alla pojkar och springa ner för branta gator i ett annat land med en främlings hand i min.
 
(sånt som jag kladdar ner när jag halvsover men inte stängt av spotify och klockan är tre och jag ska gå upp tidigt nästa morgon men musiken är ju så underbar och tar en till en annan plats och mitt huvud är riktigt bra på att komma på sånna platser)
 
ps. jag älskar långa osammanhängande meningar utan kommatecken
 
ps. jag älskar ps
 
 

det känns väldigt rätt att vara här

 
Kent, Bon Iver och dystra tankar som man ändå trivs med.
 
Förlåt för den dåliga uppdateringen människor. Jag erkänner att jag har varit otroligt lat och inte orkat mer än att äta mat, spela piano och sova i soffan. Mitt dropbox konto vägrar dessutom sammarbeta vilket har gjort mig lite heartbroken. Nu ska jag döpa om mina spellistor till franska ord jag inte förstår och ej kan uttala och äta vaniljyoghurt och sen kanske tvätta mina blåbärshänder rena.
 
ps. alla ni 96or som börjat gymnasiet nu jag hatar er jag är så fruktansvärt avundsjuk på er

Versailles

 
Versailles var löjligt vackert, allt var påkostat och majestätiskt. Jag kände mig liksom hemma, eftersom att det var som att kliva in i mitt rum bara 1000 gånger större och dyrare. Allra finast var fönstrena.
 
 

Nu längtar jag

Idag är sista dagen innan skolhelvetet börjar. Jag känner vidrig ångest, men å andra sidan ser jag fram emot hösten. Tänk att vandra runt i vinröda dr. martens på södermalm med någon och dricka te och fota analogt och lyssna på höstmusik och kolla på stjärnorna en stjärnklar kall natt med någon och skriva med snirklig skrivstil i en anteckningsbok med läderpärmar och hoppa i lövhögar. Och kanske se band of horses när dem spelar i stockholm.
 
 
Foto på moi från förra hösten tagen av Bea. Nu ska jag alldeles strax ta en buss in till vår underbara huvudstad och se Kent. Hejsvej!
 
 

Paris

 
Jag har ju faktiskt inte berättat om Paris än. Det var så många bilder att visa, så många ord att skriva och sen kom way out west emellan med ännu mer fint att visa. Men nu ska jag äntligen ta tag i bildredigeringen och så ska jag visa er Paris och berätta om mina planer med den staden om framtiden.
 

J2

Ni vet hon den där jag skriver om rätt ofta, J2. Hon som står vid min sida när saker man alltid kommer minnas händer. Jag ville bara tipsa er om hennes blogg som hon är riktigt dålig på att uppdatera. Förut hade hon en mattfrans i headern men nu har hon bytt vilket är lite tråkigt för mattfransen passade henne mycket bättre.
 
 

Väldigt mycket Kent

Igår bokade jag äntligen en biljett till Kent på söndag (något jag planerat att göra i cirka trehundra år). Det känns helt hyperbra att jag ska få gå. Nämde jag förresten att vi såg dem på McDonalds på vägen hem från Way out west? Jocke Berg har kollat på min galna laserkatts tröja, ifall ni undrade. Är fortfarande lite hyper efter det.
 

wow dag 3

 
Vi började dagen med att se Jonathan Richman. Han dansade riktigt kul och så var han trevlig och ödmjuk fastän han är supercool kultartist. Sedan satt vi ner ett tag och väntade på Ben Howard.
 
 
Först satt han ner barfota med gitarren liggandes i knät och spelade. Hans musik är sådär rysligt fin och jag tror att jag är kär i hans röst. Dessutom sa han att vi svenskar är mycket vackrare än tyskarna (gissa hur högt publiken skrek då). Efter Ben Howard hann vi med The Royal Concept vars musik är riktigt bra. Dock var dem riktigt dåliga på scen, alldeles för kommersiella när deras musik känns mycket mer indie. Sen började Miike Snow. Miike Snow råägde och jag går fortfarande runt och nynnar på Animal som dem slutade konserten med.

Winter beats

Föreställ dig :
 
solen har gått ner och luften är kallare, friskare. Du dansar fram på asfalten och kring dig går människor, flera tusen faktiskt. Du är långt borta från ditt vanliga liv, i en stad du aldrig innan besökt men hört många sånger om. Du är trött för klockan är mycket och det snurrar lite lätt i huvudet, tillräkligt för att göra allt lite flummigt, mindre skarpt. Du hittar din plats i ett hav av människor som dansar till rytmiska toner av en musik du aldrig tidigare hört. Folk blundar och snurrar runt, sträcker upp armarna i luften och alla är som hyptnotiserade av musiken som spelas på scenen framför dem. Du rycks med och ditt hjärta börjar slå fortare, hela livsbandet länkas ihop med ljudet och ljusen och alla andra som dansar. Du är förtrollad. Du vet att du är förälskad, men inte i vem. Du vet att det är sommar men inget mer.
 
 
Och du vet att du vill leva.
 

Wow dag 2

Dag två började mycket regnigt. Vi tog spårvagnen från lägenheten två stationer till Slottskogen och såg St. Vincent.
 
 
Efter det kollade vi lite på Ane Bruns spelning och jag blev sjukt glad när jag såg att Jose Gonzalez var med på scen för att framföra Worship. Hans musik är helt underbar men det tror jag att ni redan vet.
 
 
Sen började fina First Aid Kit som jag började lyssna på för över ett år sen tack vare att en fin brevvän i Kalifornien skickade en mixtape där deras cover på Tiger Mountain Pleasant Song fanns med. Dem var jättesöta på scen och deras röster är rysligt bra.
 
 
Folk färgläggde gatorna och det var väldigt fint. Mer sånt i Sverige!
 
 
I väntan på Bon Iver åt vi churros. Jag vet fortfarande inte vad det är och det smakade lustigt men gott.
 
 
Folk spelade kort och väntade.
 
 
Sen började magiska Bon Iver och vi stod nästan allra längst fram. Det är löjligt hur bra och fin deras musik är. Bäst var nog Blood Bank. Det var riktigt svårt att få en skarp bild, så detta är det bästa jag har att erbjuda.
 
 
Efter Bon Iver spelade vi Blur som vi såg lite på, men vi knallade rätt fort iväg till den mest avskilda scenen för att se magiska I Break horses. I morse skrev jag en text om hur det var på Prickens blogg eftersom att hon är iväg. Ni får gärna gå in och läsa om hur otroligt magisk den spelningen var, annars lägger jag ut den på min blogg i morgon.
 
 

Wow dag 1

Första dagen var nervöst, bäst att erkänna. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig eller hur jag skulle bete mig. Vi invigde festivalen med att se Oberhofer spela, som är ett band jag aldrig hört tidigare. Nu ligger några av deras låtar i min spellista :)
 
 
Själva festivalområdet var stort och dem hade gjort det väldigt fint
 
 
Jag kände mig liten och ful för det fanns så otroligt många vackra människor med hyperfräsig klädstil omkring en
 
 
Sen stod vi långt fram på Deportees, som är ett band jag inte brukar lyssna på, för att kunna paxa bra platser till Florence + the Machine
 
 
Sen satt vi en lång stund i solen och väntade och pratade
 
 
Och sen började Florence, magiska Florence + the Machine som är den spelning jag sett mest fram emot. Det var surrealistiskt att stå så nära att man skulle kunna möta hennes blick. Jag fotade i princip hela konserten men mitt jätteälskade objektiv gör sig inte så jättebra på konserter eftersom att man inte kan zooma.
Jag fick rysningar på ryggen när hon sjöng Spectrum och Rabbit Heart och Dog days are over var också riktigt bra.
 
 
Min dröm är att få fota henne, men inte på scen utan mer som för ett skivomslag
 
 
Det tog slut alldeles för fort :(

 
Men vi lyckades fixa platser längst fram vid staketet till Black Keys som hade spelningen efter. Det var en sjukt peppig underbar konsert det med och allt var 110% hela tiden. Efter ett tag kom det fram en snubbe i kostym och sa att jag inte fick fota men då hade jag redan fått några bra bilder så moahahah.
 
Sen åkte vi spårvagnen hem
 
 
 

Min första kväll i gbg

Jag kom till göteborg för första gången i mitt liv en onsdagseftermiddag med två vänner. Vi gick till Slottskogen och hämtade ut våra armband och sen gick vi runt i staden och det var magiskt att äntligen få gå på gatorna håkan sjunger om.
 
'
 
Världsfred på min högerarm och J2 som blev jätteglad när hon snattade ett stort kinderägg på en lekplats.
 
 
Ett fint budskap skrivna med plastmuggar i staketet och en bild när två av världens roligaste människor går längs göta älv. 
 
 
 
När solen började skymma gick vi ner till kranarna och jag fotade J2 med min iphone medans hon klagade på att jag "alltid skulle göra allting till ett photoshoot". När jag vaknade nästa morgon hade jag fått över 13000 likes och +1500 nya followers tack vare den bilden.
 
 
 

Way out west 2012

Nu är jag hemma från 2012s mest euforiska, underbara, överväldigande dagar. Min hals gör ont, det piper fortfarande i mina öron och jag har träningsverk i benen och det känns faktiskt riktigt bra. Nu känner jag bara för att hångla sönder hela världen, skriva en låt om hur fint det är att få leva och vara tonåring och äta vaniljglass. Har precis bläddrat igenom 900 bilder (typ 500 bestod av Florence haha) och jag ska nog börja rensa senare ikväll. Lovar att berätta om allt underbart sen. Kram!
 

hej då

 
Idag har jag på mig min supercoola laserkattströja för att det är en extra bra dag. Alldeles strax kommer J2 och hämtar mig och så åker vi till göteborg. Vi ses på söndag! Ps. Om ni vill följa min lilla Gbg trip får ni gärna följa juliacaesar på instagram så kanske jag följer er :)
 

wow gbg

Hej kära vänner, nu ska jag börja packa för min mini resa till Göteborg med två andra underbara vänner. Jag kan inte fatta att dagarna äntligen har kommit ifatt en och att det nu är dags för way out west. Det var ju liksom en dröm så långt bort. Lovar att jag ska göra mitt bästa för att fånga allt på bild. Tanken på att jag kommer att se Florence + the Machine live i övermorgon gör mig dock... underbart sne. Är det någon mer som ska dit? :)
 
 
Mamma får all credit för denna bild på mig i Alicante
 
 

Regn

Nu är jag precis hemkommen från en trevlig 25-minuters promenad i spöregn. Kalla regndroppar rinner längs mina hårttestar. Jag har lyssnat på Kent och annan bra höstmusik och jag kommer troligtvis att ta tillbaka det här snart, men jag längtar lite efter hösten. Vackra löv, fingervantar, fallande pianotoner, spruckna läppar, te på morgonen (som hunnit svalna när frukosten är uppäten), dr martens, busshållplatser, vackra anteckningsböcker...
 
 
Ungefär så
 
 

Ridbadisella

Nu får jag äntligen berätta om min favoritdel av resan; Ridbadisella. Det är en slående vacker plats och på vissa ställen kändes det som att jag befann mig i sydostasien. 
 
Först åkte vi länge på en grå motorväg som slingrade sig mellan gröna berg och jag lyssnade på tallest man on earth.
 
 
Vid tretiden kom vi fram till denna underbara stad där långseglare brukar lägga till. Jag stod länge vid stranden och förundrades över det underbara ljudet av vågor som slog in mot stranden. Doften av Atlanten.
 
 
Hela Ridbadisella är full av vackra blommor och stora hus med havsutsikt.
 
 
Det var jättevackert när det började skymma.
 
 
Dagen efter åkte vi vidare och hittade en otroligt fin strand.
 
 
Och precis brevid låg en mysig camping.
 
 
Så nu vill jag självklart hitta flera sånna här ställen längs Spaniens nordkust och åka dit med mina vänner och sova under stjärnorna, typ.
 
 
Det var magiskt.

Segovia

Efter två veckor i Torrevieja bestämde vi att påbörja hemresan.  Vi åkte till genom fastlandet vilket var ganska kul och intressant eftersom att man fick se lite mer av landet än turistdelarna. Annars har jag alltid åkt längs kusten som ju är fullproppad med tjocka tyskar, röda britter, skandinavier osv. På kvällen kom vi fram till Segovia, en riktigt häftig stad med rik historia. Önskar att jag kunde berätta om den men ärligt talat vet jag knappt nått haha :P
 
 
Bilder på Segoviavedukten som byggdes av romarna för över 2000 år sen och utnämd till världskulturarv av unesco. Tyckte det var lite fräsigt att få se.
 
 
Det fanns gott om gamla byggnader, pampiga kyrkor, smala gränder, gulliga lägenheter och självklart turister.
 

Les Fonts de l'Algar

En dag åkte vi norrut, upp bland bergen. Efter väldans mycket tid kom vi fram till Les Fonts de l'Algar som är en oerhört vacker plats. Stora mängder vatten rinner ner över bergen och samlas i en vattenfors. Det kändes mer som att befinna sig i Sydamerika än Spanien. Vattnet var kallt och friskt och en skön kontrast mot julihettan. Tyvärr var det lite väl mycket människor överallt, men det var det värt. På vissa ställen var vattnet så djupt att det gick att dyka i, på andra platser nådde det bara till vaden. Precis vid ingången (man var tvungen att betala) rinner vattnet ner högt uppifrån och bildar ett vattenfall. Det var aphäftigt att simma in dit och hålla sig fast mot bergväggen bakom det. Känslan i magen, att se ljuset brytas i tusentals vattendroppar och bilda en orb av ett spektrum... det går inte riktigt att förklara. Det var hänförande vackert och ingenting jag kommer glömma. Nu drömmer jag om att hitta en liknande plats att ha för sig själv och mina vänner.
 
 
När himel och hav går in i varandra. Utsikt från Guadalest.
 

Roadtrip del 1 -Torrevieja

Nu tänkte jag berätta lite om min semester, låt oss då börja från början. Jag och min familj bilade ner vilket är det äckligaste som finns. Ner genom Sverige och över vid Öresundsbron genom Danmark, norra Tyskland, Luxemburg, Frankrike och en bra bit genom Spanien. Det är så tråkigt att sitta i en bil fast med sin familj. På vägen ner stannade vi aldrig någonstans och jag tog heller inga foton. Och så åt jag cirka tusen måltider på McDonalds men det kan jag leva med hehe. Väl nere vid min mormors hus i Torrevieja är det väldigt fint så där sprang jag runt med kameran en del.
Min profilbild

Julia

Stockholm

To startpage

Subscribe

Seasons