Oh Runaway Searching for what's inspiring in life

Gummibåtsrace och sengångare

 
Portarna på söder är alltid lika vackra att gå igenom. Söder där jag är född. Söder där jag tycker om att promenera på gatorna.
 
 
Och jag saknar att vara sådär kär att man bara kan sprängas. Så tror jag att Håkan sjunger förresten, i nån ny låt om älskare som exploderar. Ja så är det i alla fall. Ni som är kära känn er levande fastän fenomenet bara leder till ett krossat hjärta och död.
 
 
Sen saknar jag ju Kurt Vile också. Som kommer till stockholm i höst men som jag inte kan se för att jag är för ung. Men jag har i alla fall biljett till Vampire Weekend.
 
 
Jag har knatat runt en hel dag med Annie på Skansen och vi har sett på djur (jag fick äntligen se en sengångare!!! Det var överlägset höjdpunkten) och daladansare och gamla svenska hus. Och så hittade vi ett växthus och då blev jag glad.
 
Den tredje augusti samlas en massa stockholmare för att guppa runt i mälaren, utklädda, i gummibåt. Ni som är i stockholm då borde göra det. Det ska i alla fall jag göra. Absurt och komiskt - perfekt!
Vill ni läsa mer om det finns det en artikel här:
 
 
 
 
 

vad man kan fånga med en kamera

 
Fångade natten
 
 
Sen fångade jag en solnedgång på andra sidan havet
 
 
Sen fångade jag Frida
 
 
Till sist blev jag fångad själv

Ibland krackelerar världsbilder

Jag är sexton år. Det är en bra ålder; livet öppnar sig hela tiden för mig, visar mig nya saker. Och jag tror att jag kan göra allting. Jag tror att jag kan ta mig vart som helst. Den finns en obotlig naiv optimism i mig. Jag har en lista, det har ni säkert också, men saker som jag ska göra innan jag dör. Jag tror på riktigt att allt som står där kommer att genomföras, även om det är en del absurda saker.
En annan sak med att vara sexton år är att jag inte kan dö. Nej, jag är ju så ung. Jag kan göra vad som helst och jag kan inte dö. Livet kanske ger mig en smäll på käften ibland men aldrig så att jag slås ut helt.
 
Jag cyklar jättesnabbt, solen gör skuggorna långa. Jag lyssnar på Håkan, som alltid. Tänker att i morgon ska jag boka biljett till Popaganda så jag kan få en liten bit till av håkanmagi innan sommaren är över. Det blir nedförsbacke, hjulen spinner snabbt under mig. Jag ser höghusen vid tunnelbanan några kilometer iväg och motorvägen in mot stan. Det är en fin kväll och musiken fyller mig med eufori, jag bara måste släppa taget. Blunda och släppa taget och vara tyngdlös för en sekund. Adrenalinet, det svinlande ögonblicket då man inte är så självklar längre. Jag släpper styret för jag vill släppa taget om allt och bli tagen någonstans. Iväg, vart som helst, ur kontroll. Jag är så satans trött på den där kontrollen.
 
Samma röda buss in till stan.
 
Jag kan inte dö för ordet dö har en annan betydelse för mig. Jag är sexton år och att få hjärtat krossat är samma sak som död. Död är att gå runt med osynliga blåmärken på hela kroppen för man är så dränerad på olyckliga känslor. Död är att vilja lägga sig innan kvällen och inte vilja vakna igen för att man inte får ett enda sms under dagen.
 
Men nu är solen ljummen, sommaren är inte ung längre och död finns inte längre hos mig. Jag springer från mitt hus in till Nybroplan i ett streck. Det tar två timmar. Jag känner mig levande och tacksam över att min kropp fungerar och gör som jag vill. Jag mår så jävla bra när jag hör viss musik. Jag längtar efter hösten. Men jag tar också vara på sommaren.
 
För länge sen skrev jag Ibland krackelerar världsbilder i min anteckningsbok.
Mitt liv föll isär men nu håller jag på att bygga upp det igen.
 
 

Carpe diem resan

 
Hej hej här är jag. Hemma från en vecka på resande fot i Sverige. Det var på en långpromenad en kväll när solen färgade himlen röd som iden om att jag och Annie skulle ta färjan över till Gotland och cykla runt föddes. Den var nästan helt tagen ur luften, hittad ur ingenstans. Och plötsligt satt vi på färjan med bara hav kring oss.
 
 
Vi hyrde cyklar och så lastade vi dem fulla med all packning man kan tänkas ha med sig när man ska cykla runt på en plats man aldrig innan besökt.
 
 
Pauser var väldigt viktiga.
 
 
Vi stannade ofta till vid kyrkor. Efter några mil på cyklarna insåg vi att kyrkor är något det finns gott om på Gotland. Dem är väldigt vackra och gamla och det var skönt att gå in i dem svala byggnaderna som ombyte mot att cykla på heta vägar med solen brännandes i nacken.
 
 
Ja det där med att stanna till vid kyrkor och utforska dem blev lite av vår grej, vi kom nämligen på att vi kunde ladda våra mobiler där inne. Vilket kändes väldigt komiskt. I alla fall så var det väldigt spännande att besöka kyrka efter kyrka, särksilt för mig som är ateist och ofta brukar undvika kyrkor och allt därtill. Dem stod alltid folktomma och öppna.
 
 
Och vägarna var oftast öde dem med.
 
 
Vi lämnade Visby för vita stränder och somnade till ljudet av vågorna.
 
 
Det var ovanligt lätt att hitta bra tältplats och rutinerade efter Hultsfred var det bananlätt att få upp tältet (skoja Annie gjorde allt jobb jag är fruktansvärt dålig på sånt).
 
 
 Och det bar vidare mot nya platser. Vi cyklade in mot landet och vägarna omfamnades av skog som bröts av av öppna landskap med kossor och får.
 
 
Vi hittade ett stort fält där dem odlade majs och där stannade vi till för att fota. Tyvärr hade vi ju bara med oss mobilerna att fota med och jag hade 4 exponeringar kvar på min engångskamera som hängde med till Frida och jag slösade hälften av dem på där. Det var det värt liksom.
 
 
Sen cyklade vi vidare och sjöng på Håkan.
 
 
Vi möttes av stenar på stranden
 
 
och en magnifik himmel.
 
 
På morgonen tog vi på oss våra badkläder och tog ett dopp i havet som nästan skulle kunna vara medelhavet, sen cyklade vi mot dem obligatoriska raukarna.
 
 
Dem gjorde lite ont att gå på barfota men var väldigt fina.
 
 
Och himlen var alldeles blå så det känns sommar in i benmärgen.
 
 
Det bestegs lite raukar.
 
 
Sen ropade vägen på oss.
 
 
Och vi cyklade en himla massa och pausade också en himlans massa eftersom solen gassade som attans och gjorde oss svimfärdiga. Som tur var hade vi lastat cykelkorgen full med vatten, smågodis och resorb.
 
 
Efter en hel evighet kom vi till ett ica där vi köpte ännu mer godis och provisorisk middag. Komiskt var ju att vi skämtade om att "Alla vägar bär till Rom" när vi cyklade eftersom att vi cyklade mot Roma, och när vi kommer fram så står det just det på icapåsen.
 
 
Vi fortsatte en liten bit längs "stora" vägen för att leta ställe att äta middagen på och svängde in vid första bästa landsväg som ledde till en fin klosterruin från 1164. Där slog vi oss ner och åt middag i gräset.
 
 
Och så bar det vidare...
 
 
Lagom till solnedgången kom vi till Visby och jag åt en väldigt god glass.
 
 
Vi satte upp tältet och lät ingången vara öppen hela natten. Det var fantastiskt.
 
 
På morgonen vaknade vi upp till denna utsikt.
 
 
Vi letade frukostställe och hittade en mysig gård strax utanför Visby där vi åt goda surdegsfrallor. Vi stannade där ett tag och slöade i en hängmatta vid en trädgård med körsbärs och äppelträd, kikade in på gårdsbutiken och satt och pratade långt efter att kaffet kallnat. Där hade dem även en väldigt fin trädgård där blommor växte fint så vi var tvungen att gå in mitt i allt och ta en bild.
 
 
Sen tog vi cyklarna in till vackra Visby.
 
 
Där hittade vi till den botaniska trädgården (är något förälskad i botaniska trädgårdar och drömmer om att ha en grönskande trädgård med växthus, tyvärr har jag väldigt ogröna fingrar).
 
 
Där växte det alla sorters rosor.
 
 
Annie plockade med sig en att ha på hatten.
 
 
Fast först fick jag lukta på den lite (den luktade sommar för er som undrar).
 
 
Vi kom till en fin bro och jag började tänka på monets målningar.
 
 
Vi promenerade vidare och hittade ett lusthus. Ett sånt ska jag ha i min myllrande trädgård när jag är gammal och har all tid i världen till sånt som lever och är vackert. Och så ska jag ha rosor som klättrar längs väggarna och tomater som gror i mitt växthus.
 
 
Efter en rundtur i den botaniska trädgården behövde vi fylla på med något gott så vi satte oss vid hamnen och njöt av glass från glassfabriken. Jag valde tre kulor med smak av polka, kiwi och hallon/saltlakrits. Som vanligt var polkaglassen bäst.
 
 
Efter glassen plockade vi fram kartan och begav oss ut på historisk vandring i Visby som faktiskt är ett världsarv. Det tycker jag är lite häftigt.
 
 
Vi gick runt ringmuren och läste på om tornen.
 
 
Sen var det så fantastiskt att man kunde gå in i kyrkoruinerna i staden så det gjorde vi. Vi hittade en gång in i väggen och på nedslitna trappsteg gick vi runt i St. Lars och Drotten. Det var överaskande spännande!
 
 
Dessa kyrkor är alltså så gamla att dem övergavs vid Sveriges kyrkliga reformation under 1500-talet. Historienörden i mig jublar.
 
 
Vi strövade oss vidare längs gatorna och gick förbi otroligt många fina hus och portar/dörrar. Tänker att här vill jag ha ett sommarhus när jag är äldre.
 
 
Kolla bara vilken dröm.
 
 
Sen tog Annie med mig till en otroligt vacker utsiktsplats vid Domkyrkan. Havet glittrade.
 
 
Vi hade Crossianter och låssades att vi var vid en medeltida fransk by vid medelhavet. Det funkade ganska bra.
 
 
Sen började solen sjunka lite lägre och göra skuggorna längre.
 
 
Det var helt enkelt dags att dra oss bort mot båten. Vi lämnade in våra cyklar och hämtade ut båtbliljett mot Nynäshamn. Det kändes ganska hemskt att lämna denna ö som överaskat mig posititvt om och om igen. Jag är så otroligt glad att vi av impuls bokade biljetter och begav oss dit. Jag kommer tillbaka. Nästa sommar och sommaren efter det och sommaren efter det. För Gotland är sommaridyll.

Vellinge

 
Hej säger jag från Fridas sovrum och därmed södra Sverige. Vi har åkt tåg varenda dag och jag har sett åkrar och åkrar och lite djur och ett hav. Det doftar annorlunda här och luften smakar annorlunda mot den hemma. 
 
 
Är otroligt fascinerad över att man kan se Öresundsbron här och solen lägger lägger sig väldigt fint över vattnet. 
 
 
Och Frida tog med mig till ett mysigt kafe vid namn kafe sockerbit. Så har ni nära till Malmö eller vägarna förbi så borde ni ta er tid till ett besök. 
 
 
Glad för att besöka staden Malmö för första gången. 
 
 
Men det var ju inte allt. Har sett så mycket mer fint dessutom har jag många fina bilder på min engångskamera som ska framkallas snart. Men först bär det av mot andra breddgrader. Går från att vara där dem pratar Sveriges fulaste dialekt till där dem pratar Sveriges roligaste dialekt. Klura på den ni. 
 
(Kommer troligtvis att vara utan internet på tre dagar så vi hörs den 18e!)

Explodera Stockholm

Igår var en overkligt vacker dag. Ja ni kan ju lista ut varför. Solen sken över Stockholm och helt plötsligt satt jag på en gammal spårvagn (jag visste inte att dem faktiskt fortfarande användes i kollektivtrafiken) och lyssnade på Evert Taube med Håkan samtidigt som jag åkte längs vackra Strandvägen och kände att trots allt som tyngt ner mig sista tiden så kan jag stå upp. Stå upp rakryggad och känna att livet går vidare.
 
 
Jag hittade till Skansen och till mina vänner i vimlet. Där började det klassiska väntandet när tiden tappar all reson som inför alla konserter. Jag kände mig lite vimmelkantig och väntade in allsång och håkan sittandes.
 
 
I all hets inför bussen till stan drog jag på mig ena strumpan ut och in, som tur är syns inte sånt när man har strumpor som är glittriga på både in och utsidan. Knasigt livet är ibland. Och så den vackra spårvagnen som jag var tvungen att smygfota.
 
 
Sen så rann tiden ikapp och plötsligt stod han på en arms avstånd och sjöng Du är snart där och det var så vackert att tårarna hittade sig till mina ögon. Ja ibland är livet fint minsann. Ibland står man i en folkmassa och sjunger dem där raderna man kan utantill så väl för dem funnits med en så länge och överallt. Nu måste jag bara ta och boka min biljett till popaganda så jag kan få en bit lycka till.
 
I morgon stiger jag upp i gryningen och tar ett tåg ner till Malmö och Frida som jag inte träffat på ett halvår. Ska bli så otroligt kul! Har laddat med engångskamera och gjort upp fina planer. Berättar och visar allt när jag kommer hem på söndag. Carpe diem ta hand om er stor kram från en euforisk Julia som vet att hon upplevt sommarens bästa vecka innan den ens är över.

Costa del Sol '94

 
 
Hej! Här har jag slängt ihop en massa klipp som egentligen ska vara till Midninght city - M83 filmen (som jag fortfarande inte filmat det sista på, ajaj) till en av mina favoritlåtar med Satellite Stories (och dem såg jag ju på Hultsfred). Dock är det lite fisigt för jag hade bara klipp till första refrängen och dessutom har ni redan sett några av dem om ni såg This bright flash som jag gjorde tidigare i våras. Hoppas ni har överseende :)

Sommarlovspulsen

Har kommit in i sommarlovspulsen. De vill säga att jag vaknar ett på dagen, äter frukost på balkongen där jag bosätter mig med en bok fram till middagstid då jag snörper ihop något snabbt och sunkigt att äta. Sen blir jag rastlös och beger mig ut på promenad i kanske två timmar för att besöka alla mina favoritställen i skogen, sen kryper jag upp i min säng med kuddar och filtar och surfar runt på det oändliga internet (alla fina bloggar, tumblr, ny musik på spotify, facebook-stalkning, 9gag mmmm) eller ser film. Och sen kommer vi till det kritiska stadiet då jag ska gå och lägga mig vilket brukar vara mellan tolv och ett. Det funkar väl egentligen bra, men sen ska jag bara "kolla twitter och instagram". Ja det går ju som det går.
Denna dygnsrytm torkar totalt ut min hjärna. Trots det är jag smått oförmögen att ändra den. Har infunnit mig i något slags förkylningskoma sedan Hultsfred vilket är väldigt frustrerande för att jag då inte kan träna. Och utan daglig motion försvinner all sorts disciplin.
Så dagarna krokar ihop sig med varandra, tiden rinner genom mina fingrar. Det var det här jag ville, att vara totalt understimulerad, när jag satt begraven i skolarbete i våras. Men nu kväver det mig.
Snart tänkte jag ta och ha en picknick med er, och då får väl min kamera följa med? Idag fotade jag med Fanny och jag insåg än en gång att jag älskar att fota så otroligt mycket. Min brevvän Hanna (som jag aldrig träffat, så det ska bli kul och spännande att äntligen få göra det nu) tar ett tåg upp från Skåne samma dag som jag åker hem från Frida den 14 juli och vi tänkte att det skulle vara mysigt om vi kunde ta det någon dag efter det. Skulle det funka? Vill ni fortfarande? Vi skulle kunna ha knytis så att vissa tar med sig jordgubbar, andra någon sallad, någon bröd. Och så sitter vi på en stor filt i solen och lyssnar på mysig musik och pratar och fotar och har sommarlov. Det vill jag. Det vill jag väldigt gärna. Ni som vill och kan kan väl kika mig, maila eller kommentera här. Min kik är juliacaesar och min mail är juliavastadcaesar@yahoo.com.
 
Min profilbild

Julia

Stockholm

To startpage

Subscribe

Seasons