Oh Runaway Searching for what's inspiring in life

MUSIK

 
Ibland bor det fjärilar i fötterna på mig. Ibland skulle jag vilja stänga in mig i ett mörkt rum tillsammans med tusen bultande kroppar och dansa till samma rytm. Tur då att The Knife och Nordpolen finns.
 
Om vi skulle dansa i ett mörkt rum
 
 
När vintern känns mörk hjärtat vill dö, man vill krypa in under en trappa och flytta in i tystnad. När det känns som att solen aldrig går upp, som att skolan äter upp en, som att vänner försvinner, som att det inte finns ett slut på den gråa vägen till skolan under samma trasiga gatlyktor.
 
 

Gamla kläder

 
Köpte denna alldeles underbara skjorta (straight from the 70's precis som det ska vara när man vintageshoppar) för en tjuga. Den låg och ropade på mig i en såndär koffert där övergivna plagg bor. Nu älskar vi varandra <3
 
 
Korkad som jag är tog jag aldrig någon bild på den innan den lämnades in hos mormor för hjälp med att sy om, men här kan man skymta plagg nmr 2 som jag köpte hängades på min garderob (den rosarandiga klänningen till vänster om mig alltså). Det är den absolut sötaste klänningen jag sett i hela mitt liv med underbar vippkjol och eftersom den också är vintage och inte nyproducerad är den så mycket 60-tal att mitt hjärta slår lite fortfare av att få äga den. Tyvärr är det en barnklänning = stramar lite väl över mina boobs och midja därför måste den sys om. Visst går den att knäppa men det skulle leda till långsam och ack så vacker kvävning.
 
 
När jag promenerade bort till mormor för att lämna in min nya och kära ägodel passade jag även på att plocka med mig lite vintagekjolar hem. Bland annat denna som hon sydde i slöjden när hon var liten. Är i full gång med att samla på mig det bästa från 50, 60 och 70-talet. How lovely.
 

Jag

Plötsligt har jag hittat dit igen, sinnesståndet då orden kommer lätt och rinner ut framför mig utan att stanna. Det där sträcket som hela tiden jäktar efter mer står aldrig stilla på datorskärmen. Texten blir min bebis och historien följer med mig konstant. Det är många saker som cirkulerar runt i mitt huvud, ibland vet jag varken ut eller in.
 
De enda planer jag har under hela lovet är de mellan två tågbiljetter 11-14 juli då jag ska till Frida. Jag vet inte vilken skola jag kommer gå i de kommande tre åren. Jag vet inte vad jag känner och vad jag inte känner. Jag har ingen fast bekantsapskrets utan alla är utspridda lite här och var. Det är inte läskigt på något sätt.
Men det är ensamt.
 
En gång skrev jag att ord är det finaste man kan få, för jag älskar ord och samlar dem inom mig.
Men tiden har fått mig att inse att det inte alls är så. Det är handlingar.
Handlingar kan innehålla ord och då är dem som vackrast.
 
Jag har varit lite vimmelkantig på sista tiden.
 

Glad midsommar

 
Hej och glad midsommar! I min familj är vi väldigt dåliga på att fira traditionellt så jag tog tag i det hela och lagade i alla fall en väldans god tårta. Då får man några midsommarpoäng.
 
 
Men först gick jag ut på en promenad med Kings of convenience och Håkan i hörlurarna för att plocka blommor och då hittade jag ett underbart smultronställe. Så jag satt på knä ett bra tag med solen kittlandes i nacken och letade fullmogna och solvarma smultron under varenda vrå och skrymsle.
 
 
Sen målade jag tunga streck över mina ögon och letade reda på mammas stora hatt att gömma mig under.
Nu lyssnar jag på Kurt Vile och hostar, är nämligen väldigt förkyld sen Hultsfred. Så ser min midsommar ut!
(en sorglig reminder: nu går vi mot mörkare tider :((((((((  )
 
 
 

analogt

 
Party party. Idag hämtade jag ut mina framkallade bilder från de två engångskameror som jag hade med mig till Hultsfred. Den crappiga kvaliten får ju allt att se sådär härligt retro ut. Här har vi Annie (fd Fannie, ja hon har faktiskt bytt namn på riktigt) framför Kurt Vile.
 
 
Tog väldigt många bilder på honom eftersom att jag älskar hans musik så mycket. Förlåt får att det ser så otroligt fult ut när min mobilkamera speglar sig i bilderna förresten.
 
 
Och det blev minsann bra väder trots prognoser om regn.
 
 
Så bra väder att man kunde ligga och glassa i solen och lyssna på Kings of Convenience.
 
 
Och om kvällarna sjönk solen lågt och färgade silhuetterna varmt röda. Det var knappt att den gick ner och det blev natt och där någonstans glömde kroppen bort att somna och klockan fyra kunde man dansa igen. På bilden har jag fångat fuldans till SBTRKT.
 
 
Sova kunde man göra på dagen.
 
 
Blev av med min langososkuld! Hade hört så otroligt mycket bra om det innan. Det var gott.
 
 
Och vad är festival utan glass? I bakgrunden väntar folk på shout out louds (som var underbara, reste mig från min underbara plats i gräset och dansade till Impossible som är blööööööbra).
 
 
En lite halvborta Ebba och ett hav av tält.
 
 
Här sprang jag på väg till Phoenix som var den absolut mäktigaste konsert jag någonsin varit på.
 
 
Vill inte ens ge mig på att beskriva, det går inte.
 
 
Var sådär löjligt glad och ful också.
 
 
Sådär ja.
 
 
Världens bästa Ebba efter världens bästa Daughter. Grät nästan när hon spelade Youth.

bilder

trillar genom mina gamla mobilbilder som ligger gömda bland mitt bildarkiv i datorn. det är jobbigt för att det är sentimentalt med också befirande att det ligger begravt bakom mig.
tiden och dess besvär alltså.
 

mmmm på hultsfred

Hej! Nu har en ovanligt glad version av mig slutat grundskolan och besökt hultsfredsfestivalen. Är helt slut pga har dansat och skriksjungit och inte sovit ett enda dugg/när jag väl sovit har det varit utan liggunderlag och i en halvblöt sovsäck utan kudde. Men det är ju lite charmigt det med.
 
 
Det har varit helt fantastiskt. Har trillat ut ur min vanliga livsbubbla. Att gå på festival är som att gå på en cirkus som aldrig tar slut. Min mobil var för det mesta död därav så få bilder (systemkamera fick man ju inte ha med).
Men två engångskamerar har jag fotat slut på, så det blir spännande att se hur dem blir.
På bilden har vi ebba som taggar two door cinema club (som för övrigt var helt fantastiska) i sin väldigt fina uggletröja som har fått sjukt många komplimanger under hela festivalen.
 
 
mmmmm på att sitta i gräset och se band of horses. Tyvärr hann jag smita iväg för att äta soppa när dem spelade the funeral som är alldeles underbar. Det krossade mitt hjärta lite att höra den samtidigt som jag satt några hundra meter iväg. Då vill man ju stå mitt i folkmassan med armarna i luften och sjunga ut all misär den låten ger.
 
 
mmmm på att stå längst fram på älskade Kurt Vile. Hans musik betyder otroligt mycket för mig, kopplar ihop många låtar med speciella tidpunkter och känslor i mitt liv. Kurt Vile är att sitta på en buss en sen vinterkväll, snöflingorna är tjocka och faller långsamt, på väg hem från en fin vän och det ekar i kroppen. Han har också funnits där när jag glidit runt dansandes på halt parkettgolv i vasastan och insett att nystanet löst upp sig själv och att jag inte längre har något att vara bekymrad över. Jag stod där, jag dansade och jag sög upp varenda sekund.
 
 
Phoenix var nog det mäktigaste på länge. Det går inte att förklara. Det var helt fantastiskt.
 
 
Arctic Monkeys var tjocksmockat med människor som trängde ihops sig och puttades hit och dit. Det var inte ens någon slags konsertdans, det var mest som ett slags slagsmål. Det var aldrig stilla därför är alla bilder jag har därifrån väldigt suddiga. Jag tog mig i alla fall längst fram. Men helt sjukt fantastiskt var det inte.
 
 
Nätterna var bäst. Det är mörkare än om dagarna och ljusen är vackrare och lyser klarare när dem skär genom luften. Musiken är mer medryckande. Folk är trevligare. Nätterna är potentiella till tillstånd av trans utan vare sig alkohol eller droger. Igårnatt vid halv tre kom det fram någon och frågade om jag och min dansvän hade tagit ecstasy. Kanske är det bekräftelsen på att man släppt alla spärrar och klivit ut ur sitt skal.
 
Nej, ni som inte varit på festival innan: åk! Dygnsrytmen blir helt upfuckad, du träffar nya människor, upptäcker ny musik, äter chips till middag och lunch på konstiga tider, börjar tänka annorlunda, får rispig röst, testar langos, flyter iväg i sinnet till spännande musik, dansar dig genom nätterna och ligger i gräset om dagarna. Inget fel med det.
 
Ps. tänkte ta och börja planera en picknick. Vill ni fortfarande?

Småsaker

 
Hej på er! Dem senaste dagarna har jag varit uppklädd till tänderna och tagit mig genom den obligatoriska skolbalen och lärarmiddagen.
 
 
Håret är nu blekt för en sista gång (efter hultsfred är det redo för den rosa färgningen, nu kommer det äntligen att lägga sig i hela håret och inte vissa ljusa partier).
 
 
På balen bar jag en klänning mamma köpte på loppis i helgen för 50 kr. Den var för liten för henne så hon gav den till mig. Jag sydde upp den en bit (livet som under 160 är lite jobbigt ibland) och bar den med ett par klumpiga svarta klackar jag hittat för en tjuga på samma loppis.
 
 
Idag var det lärarmiddag och då hade jag på mig denna underbara kjol som jag lånat av Ebba.
 
 
Har för övrigt hittat en ny favoritfrisyr ala birgitte bardot 60-tal. Lovely lovely.
 
 
För några dagar sedan trillade ett trevligt brev in från den här fina tjejen. Sånna överaskningar är alltid lika mysiga.
 
 
Fyndade även ett gammalt munspel och en underbar tavelram för en tia styck häromdan.
 
 
Och ytterligare en såndär trevlighet, man kunde nämligen ta ett foto i gallerian för en enkrona så då bestämde jag och sofia oss för det. Och det var ju bra, för foton är aldrig fel (särskilt när dem är framkallade/på papper).
 
 
 
(Ful bild på packning inför hultsfred) peppen just nu är enorm. Mitt hjärta går sönder eftersom jag inte kan ta med min systemkamera men har bunkrat upp med engångskameror. Så får det bli. Vi ses på söndag!

mmm musik

 
Senaste tiden har jag lyssnat mycket på dansmusik som the knife när det är mörkt ute och drömt om att befinna mig i ett rum med tusen andra kroppar och dansa i takt med musiken.
 
 
Sen kom jag ju att tänka på att jag om några dagar åker iväg till Hultsfred (ja inte helt då eftersom festivalen är flyttad till Sigtuna) och då får jag ju dansa hur mycket jag vill i tre dagar.
 
 
Sånna små saker gör en glad. Är det någon mer som ska dit? (ja, ja, ja!)
 
 
 
 
Är så festivaltaggad. MMMMmmmm.
 

Knytis

 
Idag har varit en bättre dag. Jag har haft sommarlunchknytis med fina vänner.
 
 
Fannie fick stå vid grillen trots den totala livsfaran att ge den slarviga människan det ansvaret.
 
 
Vi plockade blommor,
 
 
och åt en massa god mat.
 
 
Bea hade med sig chokladdoppade jordgubbar.
 
 
Ebba hade bakat underbara kakor.
 
 
Maria & Kristina hade gjort en fantastiskt god jordgubbstårta (så god och fin att den fick tre bilder).
 
 
Vi lekte klassiska gissa-lekar (som i min favoritfilm marie antoinette av sofia coppola)
 
 
Sen tog Fannie några fina bilder i <3motljus<3 på mig och en tjock bucket vildblommor. Så kan man spendera en ledig torsdag.

lyssna inte på cc du blir dum i huvudet

 
Nu doftar syrener och ben blir bruna. Nu startar sommarlov och färska jorddgubbar säljs för tjugo kronor litern vid hötorget. Jag borde vara lycklig men jag känner mig tom.
Ibland vill jag bara skrika rakt ut. Tills luften tar slut i bröstet och det spritter i lungorna av eufori. Det finns så mycket jag har att vara glad över, så mycket fint planerat. Men stressen i mig har inte lagt sig än och jag som älskar att ha en oplanerad framtid mår illa över att inte veta vilken skola jag ska börja i höst. Jag har ingen kontroll alls och det gör mig livrädd. Hela tiden kryper ett litet djur längs min ryggrad som försöker påminna mig om att jag har något att göra. Så har det snart varit i ett år, särskilt nu på våren. Jag har knappt kunnat andas. Jag har legat vaken om nätterna. Men nu när jag är här; dit jag längtat, känns det alldeles grått och kletigt. Jag kan inte sitta stilla utan måste hela tiden sysselsätta mig med något. Jag är rädd för att slappna av, jag vet inte vad som kommer hända. Jag har försökt leva leva i såntpass askes som det här samhället ger möjlighet till men det leder till ingenting. Sen försöker jag leva i överdriven sinnlig njutning men det fungerar inte heller. Jag köper saker jag inte behöver och blir alldeles överlycklig, kvitton samlas i små skammhögar på golvet. Trillar hela tiden över kanten. Allt jag vill är att vara kär och göra dumma saker.
 
Hur spriner man ifrån någonting som sitter fast inuti
 
Just nu känns det väldigt attraktivt att:
 
krypa in i en tvättmaskin och åka runt runt runt tills hjärnan rätat ut sig igen
boka flygbiljett till valfritt land alternativ sätta mig på tåg och blunda
bosätta mig i mörkt rum med spännande ljus i olika färger och former som blinkar till bristningsgränsen på att ge epilepsi
hoppa framför ett tåg
följa med en främling hem
äta svamp eller annan valfri substans som gör en lite mindre vanlig
åka rutschkana som aldrig tar slut
stå mitt i en stor folkmassa och dansa
blöda sönder, blöda tills jag tar slut och inte finns kvar
flytta från jorden kolonisera avlägsen del av universum och bygga upp nytt samhälle där alla är som care bears
dansa till the knife, cc och m83 på någons golv när det är mörkt och ibland snuddar man vid varandra och då är det som elektriska stötar
 

Lyssnar på motown

(Har uppenbarligen en favoritposé)
 
Gå på loppis kära vänner. Gå loppis så mycket ni bara kan!!! Idag har jag först besökt loppiset vid täby galopp (för er som bor såpass nära att ni kan ta er dit med roslagsbanan; gör det!) och fyndat galet sen åkte jag in till stan med käraste Fannie och vi köpte mat och jag köpte rosa hårfärg sen satte vi oss i Tegnerlunden och åt jordgubbar och jag snodde lite lemonad av henne.
 

 
Jag köpte den brungråa tröjan på översta bilden för så lite som femton kronor och kjolen under för en tia. Den behövs sys in en aning men jag antar att det är det som är charmen med att handla kläder på loppis. Köpte en himlans massa annat också, bland annat ett gammalt munspel för en tia. Nu ska jag se några avsnitt av Mad Men men först skattjakt i köket efter något gott. KRAM <333

I want you forever

Nu hör jag outrot till min tid i högstadiet spelas samtidigt som jag snart kan börja räkna ner till festival på bara fingrarna, planerar resa till kompis långt bort och pratar semester med föräldrar. Det är helt sjukt, absurt och surrealistiskt. Igårkväll somnade jag innan tolv (vilket händer ca varannan månad) och den sista nyktra tanke jag minns är att jag sa till mig själv att "i morgon behöver du inte ens vakna för du har inget plugg, inget plugg alls". En sån otroligt fantastisk tanke. Det resulterade i att jag vaknade 14 timmar senare, minnst lika trött som innan. Dem senaste månaderna har varit rätt så slitande och jag har långsamt få gett upp socialt umgänge på fritiden, hälsosamma rutiner och ordentligt med sömn. I morgon sätts mina betyg för gott sen finns det absolut inget mer att göra. Samtidigt som jag älskar det är det också ganska jobbigt, hoppas jag nu räcker för att komma in på gymnasiet.
 
(Idag regnar det så fint och för er som också har regn tycker jag att ni ska lyssna på finaste Brooke Waggoner och läsa en bra bok alternativt ta en liten utrlykt till biblioteket)
 
Min profilbild

Julia

Stockholm

To startpage

Subscribe

Seasons