Oh Runaway Searching for what's inspiring in life

mmmm på hultsfred

Hej! Nu har en ovanligt glad version av mig slutat grundskolan och besökt hultsfredsfestivalen. Är helt slut pga har dansat och skriksjungit och inte sovit ett enda dugg/när jag väl sovit har det varit utan liggunderlag och i en halvblöt sovsäck utan kudde. Men det är ju lite charmigt det med.
 
 
Det har varit helt fantastiskt. Har trillat ut ur min vanliga livsbubbla. Att gå på festival är som att gå på en cirkus som aldrig tar slut. Min mobil var för det mesta död därav så få bilder (systemkamera fick man ju inte ha med).
Men två engångskamerar har jag fotat slut på, så det blir spännande att se hur dem blir.
På bilden har vi ebba som taggar two door cinema club (som för övrigt var helt fantastiska) i sin väldigt fina uggletröja som har fått sjukt många komplimanger under hela festivalen.
 
 
mmmmm på att sitta i gräset och se band of horses. Tyvärr hann jag smita iväg för att äta soppa när dem spelade the funeral som är alldeles underbar. Det krossade mitt hjärta lite att höra den samtidigt som jag satt några hundra meter iväg. Då vill man ju stå mitt i folkmassan med armarna i luften och sjunga ut all misär den låten ger.
 
 
mmmm på att stå längst fram på älskade Kurt Vile. Hans musik betyder otroligt mycket för mig, kopplar ihop många låtar med speciella tidpunkter och känslor i mitt liv. Kurt Vile är att sitta på en buss en sen vinterkväll, snöflingorna är tjocka och faller långsamt, på väg hem från en fin vän och det ekar i kroppen. Han har också funnits där när jag glidit runt dansandes på halt parkettgolv i vasastan och insett att nystanet löst upp sig själv och att jag inte längre har något att vara bekymrad över. Jag stod där, jag dansade och jag sög upp varenda sekund.
 
 
Phoenix var nog det mäktigaste på länge. Det går inte att förklara. Det var helt fantastiskt.
 
 
Arctic Monkeys var tjocksmockat med människor som trängde ihops sig och puttades hit och dit. Det var inte ens någon slags konsertdans, det var mest som ett slags slagsmål. Det var aldrig stilla därför är alla bilder jag har därifrån väldigt suddiga. Jag tog mig i alla fall längst fram. Men helt sjukt fantastiskt var det inte.
 
 
Nätterna var bäst. Det är mörkare än om dagarna och ljusen är vackrare och lyser klarare när dem skär genom luften. Musiken är mer medryckande. Folk är trevligare. Nätterna är potentiella till tillstånd av trans utan vare sig alkohol eller droger. Igårnatt vid halv tre kom det fram någon och frågade om jag och min dansvän hade tagit ecstasy. Kanske är det bekräftelsen på att man släppt alla spärrar och klivit ut ur sitt skal.
 
Nej, ni som inte varit på festival innan: åk! Dygnsrytmen blir helt upfuckad, du träffar nya människor, upptäcker ny musik, äter chips till middag och lunch på konstiga tider, börjar tänka annorlunda, får rispig röst, testar langos, flyter iväg i sinnet till spännande musik, dansar dig genom nätterna och ligger i gräset om dagarna. Inget fel med det.
 
Ps. tänkte ta och börja planera en picknick. Vill ni fortfarande?

Comments

By hanna

Kan inte picknicken äga rum när jag äntligen råkar befinner mig i huvudstaden?! det hade varit så magknipande bra :D

Svar: Låter som en underbar ide käre vän! Vilka datum var det nu igen? :)
Julia Caesar

Published 2013-06-17 01:07:00

By Julia

Åh åh åh vad roligt det skulle vara, klart man är på!

Published 2013-06-17 09:06:00

By Nellie

The Funeral stal min röst, min stolthet och hjärtats rytm.

(Tittade efter dig då och då under festivalen men såg dig aldrig)

Published 2013-06-17 16:05:40

New Comment


Won't be published



Min profilbild

Julia

Stockholm

To startpage

Subscribe

Seasons