Oh Runaway Searching for what's inspiring in life

Lenin

 
Jag tänker aldrig sluta låta hösten vara huvudpersonen i mina kärleksdikter. Jag låter dem lyfta och sväva högt över trädtopparna.
 
Dina färger är så vackra att det växer nya nyanser ur mitt bröst.
 
 
Vi slutar aldrig att älska alla Stockholms dörrportar och det varma kanelteét om eftermiddagarna.
 
 
Dem vackra trappuppgångarna.
 
 
Och Yann Tiersen får mitt hjärta att slå för fort:
 
 
Lever ganska mycket i stunden, det brukar inte vara så. Brukar ofta drömma mig iväg någon annan stans, en annan plats, en annan dag, ett annat liv. Men nu är jag här. Jag lyssnar på vacker pianomusik, jag åker tåg, jag går på gator täckta av löv och drömmer om pojkar jag aldrig kommer få. För en gångs skull känns det rätt att få vara här. Det är som om jag äntligen saktat ner och kommit ikapp mig själv. 
 

Dagar

 
Dem pratar om snö som lagt sig i norr när jag precis vant mig vid höstkyla och att endast lyssna på lite nedstämda pianomelodier. Livet är turbulent på sina vis. Promenerar med böcker i mina händer. Läser brev på tunnelbanan. Fram och tillbaka i mörka tunnlar och jag älskar det. Promenerar upp till observatorielunden med världens finaste utsikt över hustaken och minns i vintras när jag var där med Ebba och såg på månens kratrar genom observatoriets teleskop. Det var magiskt då och det är magiskt nu med. Men det svider lite av saknad i bröstet.
 
 
Men när något försvinner dyker det alltid upp något nytt och istället kastar jag löv i luften med världens bästa Tuva som är min räddning i en ganska snobbig skola. Hon läser dessutom estet teater, hur coolt är inte det?
 
 
Och här står jag och poserar med mina nya klassisar innan vi var på Medelhavsmuseet.
 
 
Som var supercoolt.
 
 
Vackert i taket var det också, och sånt smälter jag ju direkt för. Gammal arkitektur <3
 
 
Och så är det, hösten är så fin att jag tappar andan ibland.
 
 
 

Riverside

 
Skogens ljus är levande
himlen så djup
att jag faller in i den
 
höstens färger skarpare
målar med ivriga penseldrag
 
 
solfläckarna
skuggor som spelar i gläntor
rasslet och
löven som virvlar genom luften
gyllene likt
solkysst hud
 
 
tjärnen
djupet
och mörkret
 
 
är hösten

Midnight city II

 
Ibland kan jag känna mig lite dum som inte blivit klar med Midnight city videon än och visat er, för jag har ju pratat om den himla länge. Sen i mars typ och det är väl ungefär ett halvt år vilket är ganska lång tid för ett litet fritidsprojekt.
 
 
Men jag tror mig äntligen se hur jag kan sy ihop videon så bra som möjligt. Jag behöver filma en scen till och sen är det bara några timmars klippning mellan mig och min tolkning av midnight city i verkliga bilder och inte bara visioner i huvudet.
 
 
Det ska bli så spännande att få visa upp för er! Hoppas att ni kanske också längtar lite, lite, pyttelite.
 
 
Det blir mitt första "stora" filmprojekt och jag har blandat mina favoritsorter av ljus och färger i natten och tunnelbanor och sådant som glittrar i mörkret. En direkt visionär tolkning av musiken.
 
 

Om måndagsmornar

 
Tidigt om måndagsmornarna har jag idrott ute i naturen kring stockholms universitet. Naturen är väldigt vacker där, hösten färgar skogen så att jag måste fota mest hela tiden. Det här är Tuva och hon går i min klass. Bakom Tuva står ett helt fantastiskt träd som var tusen gånger vackrare i verkligheten än vad det är på bild. Men sånt får man leva med. 
 
 
Vi skulle egentligen orientera men det blev inte så mycket av det. 
 
 
Att ha docs på sig på en idrottslektion kanske inte är en sån bra ide överhuvudtaget. 
 
 
ps. lyssna på veronica maggios Dallas och inte håkanlåten

Höstvisor: i löven, husfasaderna och bröstkorgen

 

Stockholm är vackert om hösten och det målar mina tankar vackra. Det passar mig bra att sitta i min gröna kappa och basker på tunnelbanan mot Odenplan och Kafka På Stranden i händerna. Springer upp och ner för nedslitna trappor i min skola, stöter på en pojke som alltid har en kastanj i fickan och samlar årets första i en ask på sitt rum och så bär jag med mig ett ofärdigt brev vart jag än går. Vill känna orden ända in i märgen för att veta att det är rätt. När det gäller brev till den viktigaste personen på hela kontinenten Afrika måste allt vägas på guldvåg.

 

Det finns en hel del att sysselsätta sig med när månaden är oktober och löven snart sätts i brand. Känner mig väldigt kreativ. Hoppas innerligt att ni också kan ta in allt det vackra och låta det måla er precis som jag låter det måla mig. Försöker få livet att nå sin fulla potential. Det går ganska bra (ibland).

 

Höstvisor

Prelude no. 3 - Dustin O'Halloran

Winter Tour - Britta Persson

The Curse - Agnes Obel

 

 

 
Min profilbild

Julia

Stockholm

To startpage

Subscribe

Seasons