Oh Runaway Searching for what's inspiring in life

Första dagen i Nice

 
Jag flög från Stockholm till München med Bombay Bicycle Clubs So Long, See You Tomorrow i lurarna om och om igen. Precis som när jag åkte buss från Oslo - Odda (Trolltunga), då hade jag bara deras album + Lanas nya på repeat både dit och hem. Låten Come To är väldigt bra att lyssna på för om man sätter på den när planet börjar accelerera på startbanan kommer den igång precis när hjulen lämnar marken, och det får det att kittla dubbelt så bra i magen. 
 
 
Denna bild kan på absolut inget vis motsvara hur vackert det var i verkligheten, men var ändå tvungen att visa den. När vi kom fram till München låg molnen som ett vitt hav över staden och Alperna radade upp sig som en vägg mot molntäcket. Det var otroligt häftigt och alldeles konstigt när vi sen började cirkulera ner genom täcket för att landa i München där det redan var mörkt eftersom molnen låg som ett lock över staden. Det känns så konstigt att hur grå dagen än är lyser solen alltid. Och lite retande kanske. 
 
 
Efter ett byte av flyg kom jag äntligen fram till Nice och kunde hänga med den här halvfransosen! Hon tog med mig till ett stort växthus, och om det inte har framgått tidigare så kan jag säga det igen: jag älskar växter! Så det passade ju helt perfekt. 
 
 
Det fanns många fina och exotiska växter precis överallt. 
 
 
Fredskalla till exempel, som står hemma på min fönsterkarm. 
 
 
Sånna här vackra, Kinesiska (?) fiskar fanns det också! Alltid tyckt att de är så vackra, tyvärr var dem väldigt svåra att fånga på bild. Men försöka kan man alltid. 
 
 
Bergianska trädgården kan inte mäta sig med detta växthus. Jag och Dessie gick runt i över en timma och hittade nya rum med olika klimatzoner i. Bland annat hittade vi denna hemliga gång med detta vackra, mörka ljus som silade ner längs takvegetationen.  
 
 
Taket ramades för övrigt in väldigt fint av alla växter som sträckte sig uppåt. 
 
 
Såhär fint hade de gjort med orkideerna också. Blev lite sugen på att gåra något liknande i min trädgård (kanske inte blir orkideer då hehe). 
 
 
En spegel hittade vi också, så en bild var på sin plats. På kvällen åt jag världens godaste middag på en indisk restaurant i Vieille Ville (Gamla Stan) och promenerade sedan hem med Dessie och hennes franska styvmamma (som inte pratade engelska) till deras lägenhet. Trots att jag inte pratar mer franska än kommon tittapell Julia och Baguette var det väldigt trevligt. Och komiskt! Dessie fick jobba hårt som översättare :P

Promenader om hösten

 
Promenader om hösten, finns det någon bättre tid att promenera? Det är varken dödligt varmt eller dödligt kallt, och naturen spirar av liv på ett helt annat sätt än om våren. Det liksom lyser. Dessutom är den som vackrast under en väldigt kort period vilket gör att varje dag går ut på att ta in så mycket av det vackra som möjligt. Allt vackert i livet är förgängligt, och kanske är det det som gör det så signifikant. 
 
 
Idag var jag och Sofia ute och tog en promenad vi pratat länge om. 
 
 
Vi passade på att samla ekollon som vi ska lägga i blöt. Förhoppningsvis kommer de att gro till våren! Någon som gjort detta tidigare? Har ni några tips om hur man ska gå tillväga?
 
 
Sofia har otroligt fins hår och jag testade att sätta några löv i det. lol
 

Höstrum

 
Jag gillar den här tiden på året. Man har precis börjar komma in i skolpulsen och hittat tillbaka till sina rutiner. Jag väljer att åka tåget till skolan istället för att gömma mig i tunnelbanans mörka tunnlar för att kunna se höstens alla stadier swischa förbi rutan. Istället för att ta min vanliga tygpåse till skolan väljer jag min Mulberry-väska eftersom den känns mer höstig (tygpåsar känns så mycket spontanutlykter sena sommarkvällar när man bara snabbt måste slänga ner nycklar, mobil och hörlurar i väskan för att bege sig). 
 
 
Höst betyder ju givetvis också böcker. På senaste tiden har jag frossat i biblioteksporr på tumblr, pinterest och pluggeftermiddagar på Stockholms Stadsbibliotek. Jag har tänkt att jag vill skaffa en bokhylla/täcka en hel vägg av böcker men just nu känns det väldigt orealistisk så jag nöjer mig helt enkelt med att försöka förvandla mitt rum till en slags levande bokorganism med böcker lite överallt. 
 
 
På mitt nattduksbord till exempel. Vid början av varje höst tycker jag om att börja på en ny bok som liksom blir utsedd till denna hösts bok (även om man läser flera böcker under en höst). Förra året var det Kafka på stranden av Haruki Murakami som fick sällskapa med mig när Hötorget, Rådmansgatan och Odenplan passerade någonstans i ögonvrån när jag var påväg till min tyskalektion varje onsdagsmorgon. I år är det istället Det röda fältet av Mo Yan som införskaffades för en femma på loppis några veckor sen. Det är första gången för mig som jag läser Yan så det blir spännande. 
 
 
När jag ändå är inne på böcker (lätt ämne att försvinna i) måste jag nämna att jag var på kaffe hos min mormor häromdagen och fick med mig tre riktigt gamla böcker hem (klassisk mormorgrej att pracka på en med saker). 
 
 
Till exempel en riktigt gammal bibel tryckt 1853. Min samling med gamla böcker börjar gå från "en liten samling som pryder fönsterbläcket" till en mer gedigen samling. 
 
 
En dag under lunchrasten gick jag förbi Odengatan och köpte en G-sträng till min fiol på en mysig fiolbutik. Jag tyckte förpackningen var lite gullig. 
 
 
En annan bra sak med hösten, förutom att böcker liksom blir mer attraktivare, är att kreativiteten går igenom någon slags reinkarnation. Det är som att kalla mornar, tung dimma och gula björklöv sänder ut som små heroinkickar av kreativitet som sprudlar genom kroppen för jag blir alldeles pirrig bara jag tänker på att få sätta mig ner och ta fram mina oljefärger och låta penseln leda vägen eller tanken på att få lägga handen runt min kamera och känna dess tyngd. 
 
 
Mitt rum har också börjat fyllas av små post it's som jag ska försöka få ihop till någon slags historia. Än så länge är det bara olika fragment som jag skriver upp när de slår mig. 
 
 
Jag var på en höstpromenad med min vän Sofia och vi snattade murgröna som växte på ett staket. Det är väldigt fint att sätta sticklingar i olika vaser och hoppas på att det börjar växa ut rötter. 
 
 
En annan mysig höstgrej är ju att man äntligen kan börja ha på sig långärmat. Som jag längtat! Här är en nyinförskaffad skjorta/blus som jag köpte på loppis för en tjuga. Nu inväntar jag kallare dagar så att jag kan börja klä mig i mjuka, stickade tröjor och gömma mig bakom varma halsdukar när det blåser kallt. 

Lördagsutflykt

 
Jag och Viktor kom på att vi ville göra en liten mysig utflykt i lördags, och med lite inspiration från bildarna i min skola som var på studiebesök några dagar tidigare, bestämde vi oss att bege oss till Carl Eldhs Ateljémuseum en kort promenad från Vasastan. 
 
 
 
Sedan mitt besök på Glyptoteket i Köpenhamn tidigare i år har min kärlek för den delen av konsten som skulpturer representerar ökat, bland annat därför jag blev så himla glad när jag hittade en liten kopia av Venus de milo på en second hand loppis i början av sommaren (som jag nämnde i tidigare blogginlägg). 
 
 
Jag känner att nu när jag börjar babbla om Glyptoteket kan jag lika gärna slänga in några bilder. Det var helt fantastiskt att få ströva runt där inne (gratis för studenter också om jag minns rätt!) och studera skulpturerna. Förutom att de är otroligt vackra är de ju gjorda med en extrem precision vilket är otroligt imponerande. Om ni är i Köpenhamn - ta en sväng förbi Glyptoteket helt enkelt. 
 
 
Min egna Venus de milo som pryder min fönsterkarm fick dyka upp här också (ursäkta min tjatighet, tycker bara att hon är så fin). När jag börjar tänka efter inser jag att jag faktiskt sett den riktiga skulpturen på Louvren. Louvren är också ett museum ni måste besöka om ni inte redan gjort det. Till skillnad från Glyptoteket är Louvren inte gratis och så stort (och har otroligt många besökare en typisk turistdag) att det är svårt att se allt under ett besök. Men ett besök är det värt alla gånger. Jag hoppas verkligen att jag tar mig till Paris snart och då blir Louvren ett givet återbesök.
 
 
Givetvis tog jag med min kamera eftersom jag hade en känsla av att det skulle vara en riktigt fin plats att fotografera. Tyvärr lyckades jag och Viktor komma dit när stället smockade av pensionärer som skulle gå runt och långsamt studera skulpturerna, ställa frågor till guiden, fotografera allt och stå ivägen när man skulle försöka fota. Vi väntade ut de flesta och gjorde oss beredda att ta dagens instabild :))) känner mig så töntig när jag skriver detta, men det är ju så det är. 
 
 
Kolla så söt. 
 
 
Efter museibesöket tog vi en promenad till Observatorielunden där vi satte oss i skuggan och tog en fika. På vägen dit tog Viktor några foton på mig men det gick inte så bra när jag hade förkylningspåsar under ögonen och allmänt svårt att få ansiktet att funka. Så såg min lagom fina lördag ut och nu är jag redo för regn och ruggiga kvällar då man bara vill krypa upp i soffan med en kopp te och en tjock bok. Och drömmar om vår i Paris för att klara sig igenom höstrugget när det börjar bli jobbigt <3 (ja, för nästa vår är jag 18 och då kan ingen stoppa mig ifrån att resa och jag har sparat pengar i snart fyra år och ska jobba under hösten/vintern endast för att spara ihop mer resepengar och det hoppas jag att ni också gör)

Spindelnät

 
Ser igenom mina bilder i iPhoto och inser att det är så många bilder med sorgsna karaktärer. Jag har funderat över det och har kommit fram till att det är den delen i mig som finner det hjärtskärande och sorgliga vackert som vill uttrycka sig. När någon dör ung är det fruktansvärt hemskt men vackert på något sätt. Det svarta blir fascinerande, lite som ett spindelnät. Själva nätet glittrar i solen och praktar med ett avancerat konstverk där man kan betrakta trådarna och dess strukturer oerhört länge, men det är fortfarande en mordfälla. Döden skimmrar. 
 
Mina bilder syftar inte på döden direkt, men jag låter mina karaktärer vara något utstötta själar. När jag fotade Greta i bilden ovanför sa jag åt henne att leva sig in i rollen som en rådjursflicka som lämnats övergiven i skogen och bara kommer ut när det regnar. Hon är skygg och lever på så lite dagsljus att det får hennes instikter att bli likt djuriska helt övertagande. Det är just det vackra, det farliga och det djuriska som förför mig och får mig att vilja skapa. 

Det snöar

Idag har Smilla varit här. Vi har lagat tacos och dukat fint och tänt ljus.Vi har suttit länge och pratat om rymden och vad en själ är och om att skriva och vilja bli journalist och gymnasium och vad som kommer efter det.
 
 
Jag har satt upp min adventsljusstake och nu lyser den sådär varmt och mysigt.
 
 
Idag har jag haft a secret party under mina skor, det är bara ni som får veta. 
 
 
Jag har börjat läsa Twilight på engelska och det är jättehärligt och väldigt mysigt och Sverige är ju precis sådär lagom regnigt och deprimerande som jag föreställer mig Forks så det känns som att lever mitt i historiet.
 
 
Såhär har jag sett ut idag. Fast innan jag kom hem och satte upp håret i en knut var det utsläppt och så hade jag ett spetsband knutet kring huvudet lagom sött.
 
 
En regnig fredag i september mötte jag upp Ebba på söder och hon tog mig till zinken och så gick vi runt där bland second hand butiker och jag hittade den mest underbara kartboken med vackra gamla kartbilder över stjärnhimlen och kontinenter världshav bort.
 
 
 

Det är lite som att springa och aldrig komma fram

Det är lite som att springa och aldrig komma fram den här känslan av att inte kunda andas för jag är precis under ytan och trycks ner av någon jag inte kan definera för när man kollar upp är allt bara blurrigt precis som det är när man ser under vattnet och jag kan inte avgöra om det är jag själv eller någon annat som håller mig nere.
 
 
Det är sorgligt och vackern och härtskärande att gå runt på stigar och se allt långsamt dö och det smittar av sig på mig och gör mig vemodig och djup i sinnet och lite ledsen.
 
 
Är rödluvan och glittrig.
 
 
Låtar som funkar bra att lyssna på i skogen: Blindsided/Creature Fear/Wait/The Funeral/Possibility/Rosyln
 
 

November

Sorterar gamla brev och vykort
Lagar mat som smakar varmt och gott
Blundar och sträcker upp armarna mot himlen när den gråter
Lyssnar på musik för högt
Skriver poesi i huvudet
Planerar julklappar
Bokar konserter
Drömmer om 50-talsklänningar
Duschar tills fingrarna blir till russin
Målar tio tår i glitter
Letar gammalt brevpapper i glömda skrivbordslådor
Gråter till Creature Fear
 
 
 
 

Dagar som gått och bilder därigenom


I januari var allt kallt och mörkt. En dag fotade jag Greta med långa ögonfransar och lekte med skuggor och ljus i porträttbild. Det var väldigt kul.
 
 
Februaris kallaste dag gick jag ut på promenad med J2 och våra fötter förvandlades till isbitar. Allt var vädligt vackert och ljuset gnistrade i iskristallerna men det var väldigt svårt att uppskatta för det enda vi ville var att bli uppvärmda.
 
 
En dag i mars tonade jag (eller J2) mitt hår på impuls och det blev annorlunda och fint. När jag vaknade på morgonen var lakanet blått och vi åt frukost i J2's säng som vi dragit ihop med hennes soffa så det var som en båt och vi seglade runt högt uppe i himlen för när man låg ner och kollade mot fönstret såg man bara blått.
 
 
I april begav jag mig in till Kungsträdgården med några vänner och vi fotade. Tyvärr kryllade det av alldeles för många människor och himlen var täckt av moln. Istället gick vi till söder och köpte glass och J2 köpte två LP's på Bengans.
 
 
I maj var jag skoltrött men fylld i extas för sommaren. Man kunde äntligen gå i klänning utan strumpbyxor och när jag inte läste Just kids i ett träd fotade jag dessa två fantastiska vänner och arbetade med redigeringen.
 
 
 
I juni var hagarna gröna och luften ljummen. Jag fotade mycket och var väldigt lycklig.
 
 
I juli mötte jag upp Fannie en sommarkväll och vi cyklade till detta vackra fält. Allt var mest på impuls och  bilderna blev bra. Dagen efter åkte jag iväg med min familj för att bila ner till Spanien.
 
 
I agusti var det äntligen dags för Way out west. Det var första gången jag besökte gbg och jag förundrades över att alla pratade så roligt. Jag måste erkänna att dessa var sommarens bästa dagar.
 
 
Skolan startade tillsut och jag spenderade en del av en varm septemberdag på ett tak med en vän i Vasastan. Sen gick vi södersafari och jag fotade.
 
 
I oktober skiftade löven sådär vackert och jag fotade dessa fina människor. Önskar att jag hade fångat den ännu mer, men när allt började brinna åkte jag iväg till Spanien i tio dagar.
 
 
Och så november. November är grått och svårt att andas i men det har ändå funnits stunder då allt kännts bra. Som i söndas till exempel.
 

Ljus

Vi har köpt ett nytt akvarium.
 
 
Ljuset bryts i vattnet och glaset och bildar världens vackraste spektrum att bada i.

 
Tyvärr går solen ner så snabbt att den perfekta vinkeln för ljuset varar under så kort tid.
 
 
Hade inte så mycket annat att fotografera än mina ben haha, det var i alla fall extremt vackert och förundrande. I åttan jobbade vi med optik på fysiken och jag tyckte att det var väldigt intressant.

Fina saker i mitt rum

 
Här skriver jag brev och målar rådjur.
 
 
Det här är min favoritanteckningsbok i den listar jag fina saker, skriver upp vackra meningar och skriver om min höst.
 
 
Jag har sparat vackra löv från höstens vackraste dag då solen lyste och och värmde så alla löven exploderade.
 
 
Fina saker på mitt vitrinskåp.
 
 
Precis så en biljett ska se ut efter en kent konsert.
 
 
Jag har väldigt många kartor i mitt rum. Tyvärr får jag varken nåla eller tejpa på min vägg så jag har satt upp mina kartor med post it lappar.
 
 
Jag gillar jordglobar.
 
 
Och hattaskar.
 
 
Och mysiga fönster.
 
 
Jag letade fram dessa stjärnor i förrådet för att det är så gosigt nu när det är så mörkt. På dörren sitter en gammal karta över Moskva.
 
 
I min fina Memories bok skriver jag om mitt femtonåringa liv och fina minnen och människor så att jag ska minnas när jag blir äldre.
 
 
En vallmo som jag sparade för att vallmo är den vackraste blomman.
 
 

Varma strumpor och gamla biblioteksböcker

Min skoldag har spenderats i ett litet skolbibliotek med J2 och vi har bläddrat i böcker om astronomi, studerat vackra fjärilar i sydamerika och jag har lånat lyrikböcker för att ord är så vackra särskilt om man läser dem om och om på små rader. Jag har gått klädd i klänning, tjocka strumpbyxor och gosiga strumpor. När jag bläddrade i en stor bok om FN ramlade det ut fotografier någon hade lagt där. Dem måste varit tagna nånstans i Asien och tyvärr stod inget datum. Men jag snodde en ändå. Nu har jag en del av en okänd människas historia mellan pärmarna på en diktsamling.


 
 
 

Dem sista dagarna i oktober

Igår var jag ute och fotade. Ena väskan full med päls (nej, jag stödjer verkligen inte pälsindustrin och den päls jag använde till mitt photoshoot är gammal vintage-päls som jag lånat av min mor som inte heller stödjer pälsindustrin) och den andra väskan full med kamera, smycken, kläder och annat fint. Jag var på ett sånt där väldigt gosigt bon-iver-höst-humör. Modellen (Gretagris) anlände för sent och det började regna ute. Sånt är inte alltid så trevligt. Men vi körde på ändå, Greta i konstiga pälsutstyrslar, jag med kameran och Becka som jag tvingade stå bakom mig med en jacka över mitt huvud så att kameran inte skulle bli blöt. Det blev väldigt vackert, tycker jag. Men det var vidrigt att fota, alla frös och regnet och leran letade sig in överallt. Efteråt cyklade vi hem till Becka och drack te, jag åt våfflor och så kollade vi på Twilight. Jag älskar Twilight, det är min största guilty pleasure (döm mig om ni vill).
 
 
 

Oktober är så fruktansvärt vacker

Min höst blev nog som jag tänkt mig den (hittills); Söderpromenader, varmt te, något nybakat, vackra fotografier, regn mot varm hud och leriga stigar, bon iver, piano, dr martens, bussresor i mörkret, ensamt strosande i bokhandlar och bibliotek, sena kvällspromenader och mimande till markus krunegård, handskrivna brev, letande i secondhandbutiker, kramar, farväl, skrivande i en vacker anteckningsbok. Nu är det ända som krävs ett nytt möte, en ny människa.
 
 
 

Stockholmsbrus

 
Idag har promenerat runt i Stockholm med J2. Det har blivit kallt, och det mesta av hösten har fallit bort. Precis som förra hösten är jag sur på mig själv för att jag inte fotat tillräkligt mycket.
 
 
Hon har ett vackert leende, med skeva framtänder, precis som Håkan sjunger.
 
 
Sedan gick vi till Västerbron och där pratade vi om självmord.
 
 
Och såg ett flygplan. Och så tog jag väldigt många fula bilder på J2. (Denna var i det mildraste laget)
 
 
Där sätter kära människor fast hänglås och skriver sina initialer, precis som i Paris. Och någon hade knutit fina sidenband på sitt lås. 
 
 
J2 ville hemskt gärna gå över till andra sidan för att staketet var mycket lägre där men det kom bilar hela tiden och vi vågade inte springa över.
 
 
En mycket fin dag faktiskt. Något kall när man gärna springer runt i plisserad spetskjol och borttappade vantar.

-

This soul I'm carrying in my body
it's bringing me down.
 
Min profilbild

Julia

Stockholm

To startpage

Subscribe

Seasons